headspace

4 hemska dagar kvar.

det är nu förvisso bättre än att sitta där på nyårsdagen och inse "idag är min sista dosa" och få totalpanik. jag hade lovat mig själv att sluta med snuset 1a januari, men som ni märker - när 1a januari kom så var jag inte ett dugg beredd.
Nu försöker jag igen. 4 dagar kvar till den 8e. den åttonde åker allting bort.

jag kanske borde ge mig själv en vecka - tanken är att jag ska trappa ned tills dess. Jag har aldrig förut kunnat sluta tvärt, så om jag ska kunna det den här gången så krävs förberedelse. Jag har en hemsk svag karaktär när det kommer till det här jävla nikotinet. Jag ska även försöka minnas att inte återgå till cigaretterna den här jävla gången, för vad är det för jävla metod. "jag ska sluta snusa, så därför röker jag istället". Ja, för det har ju gått så bra förut?

4 dagar kvar, jag blir kallsvettig bara vid tanken! Jag som det första jag gör när jag vaknar är sträcker mig efter snusdosan. Vad ska jag nu göra på morgonen - tugga sönder mina naglar? och ingen mer efter-maten-snus. Ingen mer snus som lugnar mig när jag är rädd (vilket jag ju så ofta är). Ingen mer ny snus när jag går utanför dörren (som alltid ger mig en kickstart). Suck, vilket självplågeri.

Idag har jag arbetat på att få bort känslan av att ha ngt under läppen. Såfort jag har slängt en prilla har jag satt mobilens alarm på 2 timmar - för att hindra mig att snusa innan dess. Någon gång runt 8 ikväll gav jag upp och la upp en annan approach. 1a steg: bli av med nikotinsuget. 2a steget: bli av med behovet att ha ngt under läppen.

yes my darlings, jag gjorde vad jag aldrig sgat att jag ska göra. Jag köpte nikotinfritt snus. Jag känner mig löjlig och som en traitor mot mina egna åsikter. Jag vet inte ens om det hjälper - smakar skit gör det iaf. Men jag har sen dess iaf inte lidit allt för mycket - nästan som om det behovet av utfyllnad är större än nikotinbehovet.

jag vaknar säkert imorgon till en helt annan insikt.
men just nu känns det ganska stabilt.
förutom att jag är skitlöjlig.