So we keep waiting..
Jag har inte världens mest underhållande vardag just nu börjar jag inse. Gårdagens höjdpunkt var när jag för tredje gången rensade ur klädkammaren. Vi har nu börjat på arbetet att tvätta upp anders alla kläder som fanns i karlstad, jag medger dock att jag aldrig trodde att de var så många. Så igår ställde jag mig och det var den samma visan, ni vet: "men den här tröjan är snygg! men använder jag den ofta? (pröva ingår) men den är snygg! men jag använder den aldrig för den ärganska varm/ful/för liten/för stor. suck, jaja. källaren it is". Det var inte ens roligt och ändå var det gårdagens höjdpunkt. Jag har de senaste två-tre dygnen även sett på två säsonger av That 70's show.
Det är karneval i stan nu, mellan onsdag och lördag kväll. Sjukt mycket människor på stan, men jag känner mig lite distanserad. Det enda jag uppskattar riktigt mycket är fyrverkerierna(som för den delen är årets höjdpunkt!). Men det är 10 minuter per kväll and that's it. Imorgon kommer marknaden till stan men inte ens det ger mig så mycket glädje, för jag har ändå inte ens råd att fundera på att köpa något.
Diskuterade pengar igår igen och det faktum att anders måste söka andra jobb. Det känns förjävligt att pusha på om den saken, med tanke på hur mycket han faktiskt jobbar. Samtidigt kan jag inte göra ett smack åt mitt bidrag, förutom vara ledsen för att det är så litet. Nu när bostadsbidraget blev indraget blev det ju ännu tydligare hur kärvt det är. Jag är glad att vi kan betala hyran och maten, även om vi äter snålt. Jag kan dock itne säga att jag känner någon överväldigande glädje eller ens någon förhoppning om att det ska bli bättre (ens när sifo börjar). Innan vi flyttade ihop sa vi att det var omöjligt att bli sambos ifall han itne fick en heltidstjänst. nu sitter vi ju i exakt den sitsen som vi inte skulle vara i, och faaaan heller om jag tänker separera oss. Nu tar vi det här, biter ihop, och försöker få det bättre. Men det är ganska tärande just nu...
Men. mjaaaa. jag ser på serier och spelar mythos, nu när vi har en betakey. det hade varit bra mkt roligare om han haft en med, men en är bättre än ingen alls antar jag.
Det är karneval i stan nu, mellan onsdag och lördag kväll. Sjukt mycket människor på stan, men jag känner mig lite distanserad. Det enda jag uppskattar riktigt mycket är fyrverkerierna(som för den delen är årets höjdpunkt!). Men det är 10 minuter per kväll and that's it. Imorgon kommer marknaden till stan men inte ens det ger mig så mycket glädje, för jag har ändå inte ens råd att fundera på att köpa något.
Diskuterade pengar igår igen och det faktum att anders måste söka andra jobb. Det känns förjävligt att pusha på om den saken, med tanke på hur mycket han faktiskt jobbar. Samtidigt kan jag inte göra ett smack åt mitt bidrag, förutom vara ledsen för att det är så litet. Nu när bostadsbidraget blev indraget blev det ju ännu tydligare hur kärvt det är. Jag är glad att vi kan betala hyran och maten, även om vi äter snålt. Jag kan dock itne säga att jag känner någon överväldigande glädje eller ens någon förhoppning om att det ska bli bättre (ens när sifo börjar). Innan vi flyttade ihop sa vi att det var omöjligt att bli sambos ifall han itne fick en heltidstjänst. nu sitter vi ju i exakt den sitsen som vi inte skulle vara i, och faaaan heller om jag tänker separera oss. Nu tar vi det här, biter ihop, och försöker få det bättre. Men det är ganska tärande just nu...
Men. mjaaaa. jag ser på serier och spelar mythos, nu när vi har en betakey. det hade varit bra mkt roligare om han haft en med, men en är bättre än ingen alls antar jag.
Kommentarer
Postat av: ulrika
affärer? lager? klädbutiker? köra buss? taxi? dela ut tidningar? städa trapphus och rensa rabatter? bensinmackar? det är ett skit med jobb, jag vet.. daniel har ju samma skit. han har gått runt och lämnat in ansökningar på säkert 30 ställen... och det är bara fortsätta.
Trackback