jag kommer med bilen.
Trots alltings jävlighet så verkar det som att jag funnit en bil med tillhörande chafför - eller kanske är det åt andra hållet. Hursom, jag har inte gjort någon storslagen ekonomisk uträkning och jag har heller inte diskuterat igenom det 2000 gånger med anders. Trots det har jag ändå preliminärbokat in oss i den bilen som bara hade två platser kvar. Nu sitter jag bara och funderar på vad som mer skulle kunna gå snett. Allting, är egentligen svaret på det. Men vi får väl se, vi får väl se. Förra årets baksmälla från festen höll i sig i nästan tre storslagna dagar. Jag ska nog inte göra en favorit i repris iaf med tanke på att flytten sker den 23e, dvs det som skulle ha blivit den andra baksmälledagen. det vore så otroligt plågsamt att åka upp och flyttstäda med de kallsvettningar - Nej tack!
Hm. annars har jag ganska mycket ekonomisk panik just nu. utöver sådana triviala saker som harry potter bok och filmdvs, som ju ändå får räknas som lyxproblem. nu har jag hittat en lösning som nästan inte ska kosta oss något alls för att åka till sthlm, så förhoppningsvis kan även det läggas åt sidan. Nej, däremot fick jag ett oroväckande mail häromdagen som tyvärr bara skrek pengar. Jag hatar att jag måste se det så, men just nu är allt bara pest. ska jag inte kunna delta i något och vara glad och göra något som gör ngn annan glad, bara för att vi inte har de ekonomiska medlena? Jag ska gå och krypa och kräla inför mamma och pappa som en sista lösning men jag kan inte säga att jag jublar inför detta. Just nu har jag lastat väldigt mycket på deras axlar och de ska ha all tacksamhet i världen för hur mycket de ställer upp för oss. Jag tycker inte alls att det känns tacksamt att komma och be om mer hjälp.
jag skulle vilja känna mig självständig och vuxen någon gång.Förhoppningsvis kommer det smygande när allting löst sig. Anders ska tydligen söka lite andra jobb nu och det stöttar jag fullhjärtat, jag är ju själv bunden till mitt usla bidrag och kan tyvärr inte bidra med mer till ekonomin. Det får tyvärr falla på hans lott. Jag längtar efter att den här flytten ska bli av, till och med utgifterna som städmedel att använda på den gamla lägenheten lämnar stora hål i plånböckerna. jag har hört om par som gråter när de betalar sina räknar, jag börjar känna mig som så. och ändå vet jag att det finns en ljusning, jag kan fanimej nästan ta på den. sen ska jag inte tänka på sånt här i iaf en vecka, så kanske jag kan slappna av.
nåväl, ska luta mig tillbaka med min kopp kaffe nu och göda min bitterhet över att jag inte får se harry potter.
Hm. annars har jag ganska mycket ekonomisk panik just nu. utöver sådana triviala saker som harry potter bok och filmdvs, som ju ändå får räknas som lyxproblem. nu har jag hittat en lösning som nästan inte ska kosta oss något alls för att åka till sthlm, så förhoppningsvis kan även det läggas åt sidan. Nej, däremot fick jag ett oroväckande mail häromdagen som tyvärr bara skrek pengar. Jag hatar att jag måste se det så, men just nu är allt bara pest. ska jag inte kunna delta i något och vara glad och göra något som gör ngn annan glad, bara för att vi inte har de ekonomiska medlena? Jag ska gå och krypa och kräla inför mamma och pappa som en sista lösning men jag kan inte säga att jag jublar inför detta. Just nu har jag lastat väldigt mycket på deras axlar och de ska ha all tacksamhet i världen för hur mycket de ställer upp för oss. Jag tycker inte alls att det känns tacksamt att komma och be om mer hjälp.
jag skulle vilja känna mig självständig och vuxen någon gång.Förhoppningsvis kommer det smygande när allting löst sig. Anders ska tydligen söka lite andra jobb nu och det stöttar jag fullhjärtat, jag är ju själv bunden till mitt usla bidrag och kan tyvärr inte bidra med mer till ekonomin. Det får tyvärr falla på hans lott. Jag längtar efter att den här flytten ska bli av, till och med utgifterna som städmedel att använda på den gamla lägenheten lämnar stora hål i plånböckerna. jag har hört om par som gråter när de betalar sina räknar, jag börjar känna mig som så. och ändå vet jag att det finns en ljusning, jag kan fanimej nästan ta på den. sen ska jag inte tänka på sånt här i iaf en vecka, så kanske jag kan slappna av.
nåväl, ska luta mig tillbaka med min kopp kaffe nu och göda min bitterhet över att jag inte får se harry potter.
Kommentarer
Trackback