Before it's too late
Snacka om att de senaste veckorna blev en pärs. Men nu verkar det som om jag börjar repa mig från allting, ögonproblem, tandköttsinfekterioner, utdragna-tänder syndrom, pengaproblem osv i all oändlighet. Jag kan t.om våga mig på att säga att varken Anders eller jag är förskylda. Alla dessa problem tär självklart på orken och det märks tydligt nu när det bara är en vecka fram till lovet. Idag övervägde jag starkt att ta bussen till skolan, vilket måste ses som höjden av lathet. Men det kändes som om jag inte skulle komma iväg till lektionen annars, med det motståndet mitt inre gjorde. Egentligen hade jag behövt ligga hemma och sova en hel dag, men sådant får infinna sig en annan dag. Jag behövde vara i skolan och kolla igenom grupparbetet som skulle lämnas in, samt få informationen om den uppkommande uppsatsen som ska skrivas om eu och emu. (den duktige minns att det var vid det uppsatsskrivandet som jag hoppade av SamA första terminen). Dessutom var en vän från linköping här och hälsade på idag, vilket är så ovanligt att det lätt var värt att gå upp för. (även om det innebar att jag fick sitta kvar 2h i skolan och plugga).
Men jotack, trött är jag i stora lass. Jag hade en diskussion med min sam-lärare idag där jag lyckades komma upp med faktumet att jag nu aktivt läser 7 kurser. Jag har förr aldrig klarat mer än 6 kurser på halvtempo. nu läser jag som sagt 7 st, varav 1 är på heltempo och 2 är distanskurser. Gud vad jag behöver ett lov. Jag kämpar med min svenskauppsats så jag tror att jag ska bli tokig, och samuppsatsen ger mig kallsvettningar. Jag insåg utöver det att jag verkligen borde skriva matteprov på onsdag, vilket jag är långtifrån redo för, jag fattar inte vad jag pysslar med. Samtidigt som min Programmeringsbok anlände idag och ögonen dimmar ihop såfort jag börjar läsa koden.
Jag behövde en katt med....
Jag skulle ha hämtat en underbar liten kattunge på lördag. Jag hade sett fram emot det väldigt mkt, osmart som jag var så hade jag t.om redan döpt honom. Idag ringde dock ägaren och meddelade mig med förkrossad stämma att min blivande lilla kisse rymt igårkväll och inte kommit tillbaka. Hon letar, mig veteligen, frenetiskt med hjälp av kissens mamma. Men jag har inget som helst hopp....vi pratar om en inte ännu helt tam liten kisse på 12veckor ensam ute i stora världen. Nej, jag kan nog inte ha något hopp. Jag har gått runt i ett grått töcken hela dagen. Det är konstigt hur man kan emotionellt engagera sig i ett djur som man ännu inte äger, men det är verkligen inte omöjligt. Nu är det snart natt och jag måste nog inse att det inte blir någon melkor hit i helgen....eller typ, någonsin. jag måste tänka framåt. det lär dyka upp andra små söta kissar som jag lär bli kär i, det vet jag ju. men inte ikväll, ikväll vill jag bara gråta lite för den söta lilla som aldrig blev min....och som nu kanske finns ngnstans där ute rädd och ensam. (vilket är en verkligen hemsk tanke)
Nu är det dags att sova. imorgon är det fredag och jag är iaf ledig en dag. Den tänkte jag ägna ut att fördjupa mig lite i vad Programmeringen egentligen lär innebära för mig.
Men jotack, trött är jag i stora lass. Jag hade en diskussion med min sam-lärare idag där jag lyckades komma upp med faktumet att jag nu aktivt läser 7 kurser. Jag har förr aldrig klarat mer än 6 kurser på halvtempo. nu läser jag som sagt 7 st, varav 1 är på heltempo och 2 är distanskurser. Gud vad jag behöver ett lov. Jag kämpar med min svenskauppsats så jag tror att jag ska bli tokig, och samuppsatsen ger mig kallsvettningar. Jag insåg utöver det att jag verkligen borde skriva matteprov på onsdag, vilket jag är långtifrån redo för, jag fattar inte vad jag pysslar med. Samtidigt som min Programmeringsbok anlände idag och ögonen dimmar ihop såfort jag börjar läsa koden.
Jag behövde en katt med....
Jag skulle ha hämtat en underbar liten kattunge på lördag. Jag hade sett fram emot det väldigt mkt, osmart som jag var så hade jag t.om redan döpt honom. Idag ringde dock ägaren och meddelade mig med förkrossad stämma att min blivande lilla kisse rymt igårkväll och inte kommit tillbaka. Hon letar, mig veteligen, frenetiskt med hjälp av kissens mamma. Men jag har inget som helst hopp....vi pratar om en inte ännu helt tam liten kisse på 12veckor ensam ute i stora världen. Nej, jag kan nog inte ha något hopp. Jag har gått runt i ett grått töcken hela dagen. Det är konstigt hur man kan emotionellt engagera sig i ett djur som man ännu inte äger, men det är verkligen inte omöjligt. Nu är det snart natt och jag måste nog inse att det inte blir någon melkor hit i helgen....eller typ, någonsin. jag måste tänka framåt. det lär dyka upp andra små söta kissar som jag lär bli kär i, det vet jag ju. men inte ikväll, ikväll vill jag bara gråta lite för den söta lilla som aldrig blev min....och som nu kanske finns ngnstans där ute rädd och ensam. (vilket är en verkligen hemsk tanke)
Nu är det dags att sova. imorgon är det fredag och jag är iaf ledig en dag. Den tänkte jag ägna ut att fördjupa mig lite i vad Programmeringen egentligen lär innebära för mig.
Kommentarer
Trackback