headspace

Jag var inte på något vis ute efter att skapa bråk, jag kan se efteråt att min ton inte riktigt följde med det budskap jag hade. Mitt budskap var: det räcker nu, snälla? vad ni kallar mig när vi är ensamma är erat val, jag är inte blind för era känslor. jag försöker aldrig radera dem eller ändra på dem. det är när vi hamnar i stora sociala sammanhang som jag skulle önska att ni någon gång kunde se det från min sida med.

om jag trampat för hårt på någons tår så ber jag om ursäkt. jag vill klargöra att jag inte på något vis valde det namn jag har pga hur jag mådde eller dess innebörd. jag valde det därför att jag faktiskt tycker att det är fint. jag känner mig sammansmält med det namnet. det är en lika stor del av mig som karin någonsin var. jag har inte försökt skapa mig en image runt det namnet, det har naturligt fallit på plats. Jag vet att jag gjorde mycket dumt under mina ungdsomsår, men det här är inte något av det.

jag anser att alla ska behandlas med den respekt man själv får. jag vill bara försöka nå fram till en neutral grund där man ger och tar i lagom mängder. jag vet att det är svårnått, men det här var mitt steg dit. det var på intet vis lätt att skriva,men det behövde göras.

Waiting on the world to change...