Stuck on you.
Fundering från dagens lektion:
Hur kan man hävda att dråp skulle vara ett så mycket värre straff än våldtäkt, med argumenten att man då avslutar ett liv? Vid dråp finns dte inget lidande för själva personen kvar, enligt min tro finns det ju heller inget liv efter detta och därav inget lidande. Lidandet i de situationen ligger hos familjen och vänner och på intet sätt nedvärderar jag det lidande som de självklart känner. Men vid en våldtäkt måste kvinnan leva med det hela livet. Personen som argumenterade för dråp menade att en våldtäkt, det kommer man ju över. Det kan man få hjälp mot, emedans dråp då finns det ingen återvändo. Men vad ska man då säga om alla kvinnor som faktiskt tar sitt liv efter en våldtäkt? Som faktiskt inte kan leva med den skammen och kränkningen. "Man får vara stark och käka lite piller och så får man hjälp och sen kan man leva ett normalt liv" hävdade min opponent. Ja, visst vore det bra om det var så enkelt. "Man får vara lite stark"....jag blir så frustrerad! Jag förstår verkligen inte hur man kan mena det där. Bara för att en människa utåt sett visar upp en glad sida, vad är det som säger att det såret på insidan inte finns kvar? Terapi i all sin ära, piller i all sin ära, men såren finns där någonstans. Hur många års kämpande kan det t.ex inte behövas för att kvinnan ens ska kunna tillåta att någon kramar henne?
Idag har vi alltså diskuterat brott och straff på lektionen och det var relativt häftiga diskussioner. Halva klassen ansåg t.ex att lösningen på krig i världen är att låta länder som är hotade av usa att skaffa kärnvapen. Jomenvisst, och sen kan de länderna som i sin tur är hotade av DE länderna också få skaffa kärnvapen....borde inte lösningen vara att INGEN ska få ha kärnvapen? Att Usa har det är väl ingen ursäkt att någon annan ska få det, istället borde man väl arbeta mot att usa och ryssland inte borde få ha det alls? Samma människor hävdade att dödsstraff är helt okay och att bush borde halshuggas för sitt brott mot irak. Jag blir rädd och avskräckt av sådana tankar. Visst anser jag med att bush borde straffas ifall det på något vis kan läggas fram bevis att han hade något att göra med misshandeln av människorna i de irakiska fängelsena, men halshuggning? dödsstraff? det finns inte i min bok.
Inte heller anser jag att spöstraff är ett okay sätt att bestraffa en våldtäkt.
Det var iaf en bra lektion.
Idag har jag lämnat in min uppsats om eu och emu, med avslutningsorden: jag är fortfarande bitter över utfallet i det val som skedde 1995 om inträde i EU. Det var min framtid ni bestämde om. Det är jag som får växa upp i det här samhället. Min åsikt har inte ändrats sen jag var 10 år, snarare stärkts. ....Efter det här arbetet är jag ännu räddare för vad som bestäms över mitt huvud, vad som bestäms i en odemokratisk union som inte ens kan granskas på det vis som makten i sverige tillåts granskas. Nej tack. Jag vill inte ha det såhär.
Jag känner mig nöjd. Jag har idag kunnat lämna in ett arbete som på alla vis bekfräftar de känslor jag haft för eu sen jag var yngre.
Förövrigt fick jag veta att slutprovet för webbdesign är på måndag och att jag ska vara med på det. Jag kan inte beskriva paniken. Anders sitter i skrivande stund och försöker få tag i min lärare via telefon för att kolla om jag kan läsa över på nästa termin, med tanke på att jag började i oktober. Annars betyder det att jag innan måndag ska vara klar för ett slutprov som jag inte vet ett dugg om, inte ens om det är praktiskt eller teoretiskt. Jag ska även ha gjort mitt projektarbete + fördjupningsarbete, som jag ännu inte börjat på. Även om jag satt uppe varje natt i helgen så vet jag faktiskt inte om jag skulle hinna det.....det är så himla mycket. Panik.
nåväl. nu ska jag gå och skissa på en layout för mitt projektarbete då. någonstans måste jag ju börja...helvete också.
Hur kan man hävda att dråp skulle vara ett så mycket värre straff än våldtäkt, med argumenten att man då avslutar ett liv? Vid dråp finns dte inget lidande för själva personen kvar, enligt min tro finns det ju heller inget liv efter detta och därav inget lidande. Lidandet i de situationen ligger hos familjen och vänner och på intet sätt nedvärderar jag det lidande som de självklart känner. Men vid en våldtäkt måste kvinnan leva med det hela livet. Personen som argumenterade för dråp menade att en våldtäkt, det kommer man ju över. Det kan man få hjälp mot, emedans dråp då finns det ingen återvändo. Men vad ska man då säga om alla kvinnor som faktiskt tar sitt liv efter en våldtäkt? Som faktiskt inte kan leva med den skammen och kränkningen. "Man får vara stark och käka lite piller och så får man hjälp och sen kan man leva ett normalt liv" hävdade min opponent. Ja, visst vore det bra om det var så enkelt. "Man får vara lite stark"....jag blir så frustrerad! Jag förstår verkligen inte hur man kan mena det där. Bara för att en människa utåt sett visar upp en glad sida, vad är det som säger att det såret på insidan inte finns kvar? Terapi i all sin ära, piller i all sin ära, men såren finns där någonstans. Hur många års kämpande kan det t.ex inte behövas för att kvinnan ens ska kunna tillåta att någon kramar henne?
Idag har vi alltså diskuterat brott och straff på lektionen och det var relativt häftiga diskussioner. Halva klassen ansåg t.ex att lösningen på krig i världen är att låta länder som är hotade av usa att skaffa kärnvapen. Jomenvisst, och sen kan de länderna som i sin tur är hotade av DE länderna också få skaffa kärnvapen....borde inte lösningen vara att INGEN ska få ha kärnvapen? Att Usa har det är väl ingen ursäkt att någon annan ska få det, istället borde man väl arbeta mot att usa och ryssland inte borde få ha det alls? Samma människor hävdade att dödsstraff är helt okay och att bush borde halshuggas för sitt brott mot irak. Jag blir rädd och avskräckt av sådana tankar. Visst anser jag med att bush borde straffas ifall det på något vis kan läggas fram bevis att han hade något att göra med misshandeln av människorna i de irakiska fängelsena, men halshuggning? dödsstraff? det finns inte i min bok.
Inte heller anser jag att spöstraff är ett okay sätt att bestraffa en våldtäkt.
Det var iaf en bra lektion.
Idag har jag lämnat in min uppsats om eu och emu, med avslutningsorden: jag är fortfarande bitter över utfallet i det val som skedde 1995 om inträde i EU. Det var min framtid ni bestämde om. Det är jag som får växa upp i det här samhället. Min åsikt har inte ändrats sen jag var 10 år, snarare stärkts. ....Efter det här arbetet är jag ännu räddare för vad som bestäms över mitt huvud, vad som bestäms i en odemokratisk union som inte ens kan granskas på det vis som makten i sverige tillåts granskas. Nej tack. Jag vill inte ha det såhär.
Jag känner mig nöjd. Jag har idag kunnat lämna in ett arbete som på alla vis bekfräftar de känslor jag haft för eu sen jag var yngre.
Förövrigt fick jag veta att slutprovet för webbdesign är på måndag och att jag ska vara med på det. Jag kan inte beskriva paniken. Anders sitter i skrivande stund och försöker få tag i min lärare via telefon för att kolla om jag kan läsa över på nästa termin, med tanke på att jag började i oktober. Annars betyder det att jag innan måndag ska vara klar för ett slutprov som jag inte vet ett dugg om, inte ens om det är praktiskt eller teoretiskt. Jag ska även ha gjort mitt projektarbete + fördjupningsarbete, som jag ännu inte börjat på. Även om jag satt uppe varje natt i helgen så vet jag faktiskt inte om jag skulle hinna det.....det är så himla mycket. Panik.
nåväl. nu ska jag gå och skissa på en layout för mitt projektarbete då. någonstans måste jag ju börja...helvete också.
Kommentarer
Postat av: ullis
jag håller med du, på alla sätt.
Trackback