headspace

för att fortsätta på de ämnena som jag skrev om senast. först och främst: tack, tack för att ni inte stjälper mig utan ser det jag gör som något positivt som uppmuntras. tack för det säkra svaret, nu kan jag lägga det åt sidan och helt fokusera på vad det är jag gör.

jag var helt psyko efter provet i torsdags. jag vet inte själv vad som hände, jag var så sjuk innan jag gick in att jag nästan kräktes. och då viste jag ändå att jag hade det i en liten ask. efteråt borde ajg ha varit lättad men det var tvärtemot, blev snarare värre och värre. jag pressade i mig frukost uppe bland de andra när jag redan hade slutat, bara för att slippa sitta still ensam. vid 11 hade jag slutat hypa och darra och kunde sakta röra mig hemåt, även om hjärtat bultade frenetiskt hårt. hur det gick? ingen aning. bra hoppas jag, men i couldn't care less faktiskt. jag viste inte att det skulle vara sådan press för mig, men det var det men jag tog mig igenom det. det är väl liksom vad som får betyda något. det är ju ändå mitt totala mål med kursen: inte ngt jävla betyg, utan att faktiskt ta igenom det. bekräfta för mig själv att jag kan med.

nu har jag fått en läkartid med, eller vad man ska kalla det. jag ska upp till sjukhuset på torsdag för att undersökas av en sjuksköterska (antar jag) som sedan får bestämma om jag ska träffa läkaren. på något vis så blev allt värre på grund av det. det känns ännu mer som att jag inte borde gå, de lär ju skratta åt mig. anders har lovat att följa med vilket är tur för jag tror faktiskt inte att jag pallar det annars. de lär köra över mig så jävla totalt, jag blir så jävla liten där inne, som om ingen åsikt jag har om min egen hälsa spelar roll. jag hoppas att han kan ge mig styrka att stå för att jag inte tycker att det är okej. men i nuläget vet jag inte ens om det skulle hjälpa,. så rädd är jag. fy fan.

jag tror att anders förskylning hoppade över på mig btw, jag mår förjäkligt.