headspace

Det som hänt på senaste:

Anders har varit hemma sjuk på grund av huvudvärk. Nu ska han få en tid hos optiker via jobbet och troligtvis glasögon.
Jag har anmält mig till NaturkunskapB i sista sekund. fick registreringsbeskedet idag.
Jag fick 24,5/25 på Webbdesignprovet jag gjorde i måndags vilket säkrade mitt betyg.
Jag har aktiverat mitt WoWkonto för en månad och lirar på TH just nu, väldigt väldigt mycket.
Jag....näe. sen var det nog inte mer.

Det är sjukt störande att skriva på tangentbordet med naglar. jag är inte säker på att jag är gillande. när de blir längre då? fy fan. jag borde lyssnat på readguard ;) han skrattade åt mig och sa att nördflickor inte ska ha långa naglar, det tar för lång tid att skriva. maybe maybe.

jag är kär i 158a9f. det tog ett tag att hitta, men nuså. läckert värre. anders mumlar något...

jag borde nog lägga mig och slöse på det sportprogrammet vi börjat se innan vi ska somna. jag börjar känna för att koda. bad idea, då kan jag inte ge upp innan 03. argh.

*en utlandsresa bort från vintern.
*ett samlat betygsdokument med 2115 poäng
* en laptop
*en ny tv
*en kastrering åt ebañy i januari
*en platta julmust
*att anders skulder försvann
*ett nytt grafikkort i januari.
*nya högtalare och ny förstärkare
*att csi ger fan i att ta paus endel veckor
*att någon annan gör mitt slutprojekt i webbdesign
*en ny nacke
*en ny hemtelefon som det faktiskt ringer i(ist. för bara i laddaren)
*en mobil till anders så man kan nå honom.
*Harry Potter-serien på Engelska, inbundet (utom sista två)
*sagan om ringen inbundna på engelska, svarta varianten.
*Terry Goodkinds Sword of truth, Inbundna, utom 3 sista.
*Sex and the city säsong 4 och framåt
* Presenterkort till New yorker
*skor /vinterkängor
*en dvd-läsare.
*ett ps3
*ett wii
*en prenumeration på Nemi eller larsson (som innehåller dilbert)
*En bok om att koppla av och sluta stressa
*ett usb-minne

Sneeela tomten, om jag får det här så kan du få en snel hest av mig. jag lovar. :(

Uppdatering skola: behöver inte skriva prov, fick tag i lärare. provskriver i januari, gör projektarbete under jullovet. Fick svar från programmeringen, jag låg lika illa till som jag trodde på senaste uppgiften. Var en dag från att bli kickad från kursen. phew. Kanske behöver jag mest av allt någon som kan göra upp ett schema med prioriteringar för mig, så att jag inte glömmer vissa ämnen som är tyngre än andra...nu klarade jag mig hursom och har 1,5 v på mig att skicka in nästa uppgift. (som jag inte ens hunnit börja titta på).

Ikväll när vi lagade mat bestämde jag och anders att vi , till den mån det är möjligt, ska åka utomlands när jag är klar med gymnasiet. för att fira liksom. avkoppling. det är 1,5 år dit så det känns ju nice att planera. hinna spara pengar. hinna bli av med skulder. kan nog använda det som motivering.

nu ska jag ta min trasiga nacke till sängs. Natt natt.

Fundering från dagens lektion:
Hur kan man hävda att dråp skulle vara ett så mycket värre straff än våldtäkt, med argumenten att man då avslutar ett liv? Vid dråp finns dte inget lidande för själva personen kvar, enligt min tro finns det ju heller inget liv efter detta och därav inget lidande. Lidandet i de situationen ligger hos familjen och vänner och på intet sätt nedvärderar jag det lidande som de självklart känner. Men vid en våldtäkt måste kvinnan leva med det hela livet. Personen som argumenterade för dråp menade att en våldtäkt, det kommer man ju över. Det kan man få hjälp mot, emedans dråp då finns det ingen återvändo. Men vad ska man då säga om alla kvinnor som faktiskt tar sitt liv efter en våldtäkt? Som faktiskt inte kan leva med den skammen och kränkningen. "Man får vara stark och käka lite piller och så får man hjälp och sen kan man leva ett normalt liv" hävdade min opponent. Ja, visst vore det bra om det var så enkelt. "Man får vara lite stark"....jag blir så frustrerad! Jag förstår verkligen inte hur man kan mena det där. Bara för att en människa utåt sett visar upp en glad sida, vad är det som säger att det såret på insidan inte finns kvar? Terapi i all sin ära, piller i all sin ära, men såren finns där någonstans. Hur många års kämpande kan det t.ex inte behövas för att kvinnan ens ska kunna tillåta att någon kramar henne?

Idag har vi alltså diskuterat brott och straff på lektionen och det var relativt häftiga diskussioner. Halva klassen ansåg t.ex att lösningen på krig i världen är att låta länder som är hotade av usa att skaffa kärnvapen. Jomenvisst, och sen kan de länderna som i sin tur är hotade av DE länderna också få skaffa kärnvapen....borde inte lösningen vara att INGEN ska få ha kärnvapen? Att Usa har det är väl ingen ursäkt att någon annan ska få det, istället borde man väl arbeta mot att usa och ryssland inte borde få ha det alls? Samma människor hävdade att dödsstraff är helt okay och att bush borde halshuggas för sitt brott mot irak. Jag blir rädd och avskräckt av sådana tankar. Visst anser jag med att bush borde straffas ifall det på något vis kan läggas fram bevis att han hade något att göra med misshandeln av människorna i de irakiska fängelsena, men halshuggning? dödsstraff? det finns inte i min bok.
Inte heller anser jag att spöstraff är ett okay sätt att bestraffa en våldtäkt.
Det var iaf en bra lektion.

Idag har jag lämnat in min uppsats om eu och emu,  med avslutningsorden: jag är fortfarande bitter över utfallet i det val som skedde 1995 om inträde i EU. Det var min framtid ni bestämde om. Det är jag som får växa upp i det här samhället. Min åsikt har inte ändrats sen jag var 10 år, snarare stärkts. ....Efter det här arbetet är jag ännu räddare  för vad som bestäms över mitt huvud, vad som bestäms i en odemokratisk union som inte ens kan granskas på det vis som makten i sverige tillåts granskas. Nej tack. Jag vill inte ha det såhär.

Jag känner mig nöjd. Jag har idag kunnat lämna in ett arbete som på alla vis bekfräftar de känslor jag haft för eu sen jag var yngre.

Förövrigt fick jag veta att slutprovet för webbdesign är på måndag och att jag ska vara med på det. Jag kan inte beskriva paniken. Anders sitter i skrivande stund och försöker få tag i min lärare via telefon för att kolla om jag kan läsa över på nästa termin, med tanke på att jag började i oktober. Annars betyder det att jag innan måndag ska vara klar för ett slutprov som jag inte vet ett dugg om, inte ens om det är praktiskt eller teoretiskt. Jag ska även ha gjort mitt projektarbete + fördjupningsarbete, som jag ännu inte börjat på. Även om jag satt uppe varje natt i helgen så vet jag faktiskt inte om jag skulle hinna det.....det är så himla mycket. Panik.

nåväl. nu ska jag gå och skissa på en layout för mitt projektarbete då. någonstans måste jag ju börja...helvete också.

Alright. Så jag är nu färdig med mitt "lilla" arbete om Oxelösund, som i färdigt skick inte blev så litet. Sällan lämnar jag in en veckoläxa som innehåller en sådan källförteckningar som denna. Till min stora förvåning blev jag väldigt fast i det här arbetet och tyckte att det var tråkigt när jag blev klar. Jag har under kvällen funderat på om jag kanske skulle ta och göra något åt det. Jag har fortfarande min stora uppsats att skriva innan jul. I dagsläget skriver jag om de olika översättningarna på Lotr, men det är fruktansvärt tråkigt. Jag må vara ett stort fan av lotr, men som ullis sa: det är inte kul att hela tiden skriva om saker man kan. Det med Oxelösund fångade mig för att jag inte viste något alls. Jag går ju i skolan för att lära, ska jag då inte göra det? hmmm.

Nu har jag kommit fram till att jag ska lägga ned tolkienrelaterade uppsatsen och istället gräva vidare på oxelösund med dess stadsdelar. Jag ska köra det via min lärare på tisdag men jag kan inte tänka mig att jag får några invändningar. Visst känns det lite töligt att börja om med uppsatsen, men jag tror att det blir bättre såhär.

F.ö tycker jag att mina katter ska lägga av med ovanan att alltid fisa när de hoppar upp i mitt knä. dagens count:
Asus: 5 ggr, samt en rap rakt upp i näsan på mig.
Ebany: 2 ggr.

fan.

...är huvudämnena idag. Imorse när vi vaknade för att ta Ebañy till veterinären så vräkte snön ned igen. Förvånande va? med tanke på att det slutade snöa klockan 11 igår morse, och jag satt inne hela dagen igår. Självklart snöar det när vi ska göra samma vandring igen. Ebañy var sur och anders hade ont och jag var trött. Snön blåste in överallt och det var så jävla otrevligt. Otrevligt var det hos veterinären med, för både mig och katt. jag kräktes nästan (väldigt nästa, fick sitta och flåsa inne på toan och försöka få tillbaka färg i ansiktet) och Ebañy var väl sisådär glad över att någon petade honom i ögat. Nåväl, resultat? Inget synligt sår på hinnan, phew. Men betyder även att han kan ha klamydia, vilket hon snällt påpekade många gånger. Min katt har inte klamydia! sluta nu, jag blir ju hispig. han har en reva som inte syns, sådeså. Så nu har vi köpt ögondroppar som han ska få 2 ggr dagligen, och han kryper runt hemma i en snygg stödkrage som asus tycker är svinkul. För nu kan han ju slå på Ebañy utan att han slår tillbaka :P Ska ta bort den när jag kommer hem, förhoppningsvis börjar han inte riva i ögat. Annars måste han ha den i nästan 5 dagar, vilket jag för hans skull hoppas han slipper. han ser så oerhört ynklig ut där han backar runt i hallen och slår i allting. För att inte tala om när han ska dricka vatten....nåväl. Jag håller tummarna om att det blir bättre och inte sprider sig till andra ögat. Isf blir det antibiotika och mer svindyra tester.

Annars sitter jag i skolan just nu och slappar. Jag har fått i läxa tills nästa vecka att ta reda på varför Oxelösund heter just Oxelösund. det är ju helt omöjligt! Jag vet att det tillhörde st. Nicolai(stavning?) församling på 1400-talet och jag har hittat allt om hur det blev stad. men ingenstans om varför det heter oxelösund. vad betyder det? varifrån kommer det? Jag ska även förklara varför frösäng heter just frösäng och det är ju ännu mer omöjligt. Är det någon som vet som kan höra av sig till mig? Jga funderar på att maila typ..hembygdsföreningen, det kanske finns någon där som vet. sådana föreningar brukar veta allt möjligt och dessutom innehålla gamla människor. Gamla människor är nog bra i det här fallet.
Utöver det ska jag göra något betydligt lättare, söka på scb.se och skriva hur många som heter som mig i sverige. kan nu medela att det finns 19 kvinnor som heter Nil varav 13 av dem har det som tilltalsnamn. Deni!

Nu börjar de släcka omkring mig, jag tar det som ett tecken på att jag ska röra mig hemåt innan de låser. MIn mage kurrar oroväckande med, den är väl arg för att jag inte käkade innan veterinären. Men jag har ju redan betalat mitt pris för det, så det är väl inget att knota om.

Just det, tack tack TACK! för att dollarn är så svinbillig. Jag får min bok om 2 veckor ungefär från amazon. ca massor av 100 billigare än från sverige. tar lite längre tid, men om 2 veckor borde jag ha en hundralapp över att betala med. mycket mer troligt än att jag skulle ha 300 idag, HAHAHA! inte en chans. fy fan. annars får jag väl gå och kräla upp i anders famn och se om han kanske kan låna en hundring av någon, haha. jag ska ha min jävla bok...jag får lösa det den veckan den dimper ned på posten.

hem var det, nu. och se hur mina sjuklingar mår. krångelkatter!

Snacka om att de senaste veckorna blev en pärs. Men nu verkar det som om jag börjar repa mig från allting, ögonproblem, tandköttsinfekterioner, utdragna-tänder syndrom, pengaproblem osv i all oändlighet. Jag kan t.om våga mig på att säga att varken Anders eller jag är förskylda. Alla dessa problem tär självklart på orken och det märks tydligt nu när det bara är en vecka fram till lovet. Idag övervägde jag starkt att ta bussen till skolan, vilket måste ses som höjden av lathet. Men det kändes som om jag inte skulle komma iväg till lektionen annars, med det motståndet mitt inre gjorde. Egentligen hade jag behövt ligga hemma och sova en hel dag, men sådant får infinna sig en annan dag. Jag behövde vara i skolan och kolla igenom grupparbetet som skulle lämnas in, samt få informationen om den uppkommande uppsatsen som ska skrivas om eu och emu. (den duktige minns att det var vid det uppsatsskrivandet som jag hoppade av SamA första terminen). Dessutom var en vän från linköping här och hälsade på idag, vilket är så ovanligt att det lätt var värt att gå upp för. (även om det innebar att jag fick sitta kvar 2h i skolan och plugga).

Men jotack, trött är jag i stora lass. Jag hade en diskussion med min sam-lärare idag där jag lyckades komma upp med faktumet att jag nu aktivt läser 7 kurser. Jag har förr aldrig klarat mer än 6 kurser på halvtempo. nu läser jag som sagt 7 st, varav 1 är på heltempo och 2 är distanskurser. Gud vad jag behöver ett lov. Jag kämpar med min svenskauppsats så jag tror att jag ska bli tokig, och samuppsatsen ger mig kallsvettningar. Jag insåg utöver det att jag verkligen borde skriva matteprov på onsdag, vilket jag är långtifrån redo för, jag fattar inte vad jag pysslar med. Samtidigt som min Programmeringsbok anlände idag och ögonen dimmar ihop såfort jag börjar läsa koden.

Jag behövde en katt med....
Jag skulle ha hämtat en underbar liten kattunge på lördag. Jag hade sett fram emot det väldigt mkt, osmart som jag var så hade jag t.om redan döpt honom. Idag ringde dock ägaren och meddelade mig med förkrossad stämma att min blivande lilla kisse rymt igårkväll och inte kommit tillbaka. Hon letar, mig veteligen, frenetiskt med hjälp av kissens mamma. Men jag har inget som helst hopp....vi pratar om en inte ännu helt tam liten kisse på 12veckor ensam ute i stora världen. Nej, jag kan nog inte ha något hopp. Jag har gått runt i ett grått töcken hela dagen. Det är konstigt hur man kan emotionellt engagera sig i ett djur som man ännu inte äger, men det är verkligen inte omöjligt. Nu är det snart natt och jag måste nog inse att det inte blir någon melkor hit i helgen....eller typ, någonsin. jag måste tänka framåt. det lär dyka upp andra små söta kissar som jag lär bli kär i, det vet jag ju. men inte ikväll, ikväll vill jag bara gråta lite för den söta lilla som aldrig blev min....och som nu kanske finns ngnstans där ute rädd och ensam. (vilket är en verkligen hemsk tanke)

Nu är det dags att sova. imorgon är det fredag och jag är iaf ledig en dag. Den tänkte jag ägna ut att fördjupa mig lite i vad Programmeringen egentligen lär innebära för mig.

för att fortsätta på de ämnena som jag skrev om senast. först och främst: tack, tack för att ni inte stjälper mig utan ser det jag gör som något positivt som uppmuntras. tack för det säkra svaret, nu kan jag lägga det åt sidan och helt fokusera på vad det är jag gör.

jag var helt psyko efter provet i torsdags. jag vet inte själv vad som hände, jag var så sjuk innan jag gick in att jag nästan kräktes. och då viste jag ändå att jag hade det i en liten ask. efteråt borde ajg ha varit lättad men det var tvärtemot, blev snarare värre och värre. jag pressade i mig frukost uppe bland de andra när jag redan hade slutat, bara för att slippa sitta still ensam. vid 11 hade jag slutat hypa och darra och kunde sakta röra mig hemåt, även om hjärtat bultade frenetiskt hårt. hur det gick? ingen aning. bra hoppas jag, men i couldn't care less faktiskt. jag viste inte att det skulle vara sådan press för mig, men det var det men jag tog mig igenom det. det är väl liksom vad som får betyda något. det är ju ändå mitt totala mål med kursen: inte ngt jävla betyg, utan att faktiskt ta igenom det. bekräfta för mig själv att jag kan med.

nu har jag fått en läkartid med, eller vad man ska kalla det. jag ska upp till sjukhuset på torsdag för att undersökas av en sjuksköterska (antar jag) som sedan får bestämma om jag ska träffa läkaren. på något vis så blev allt värre på grund av det. det känns ännu mer som att jag inte borde gå, de lär ju skratta åt mig. anders har lovat att följa med vilket är tur för jag tror faktiskt inte att jag pallar det annars. de lär köra över mig så jävla totalt, jag blir så jävla liten där inne, som om ingen åsikt jag har om min egen hälsa spelar roll. jag hoppas att han kan ge mig styrka att stå för att jag inte tycker att det är okej. men i nuläget vet jag inte ens om det skulle hjälpa,. så rädd är jag. fy fan.

jag tror att anders förskylning hoppade över på mig btw, jag mår förjäkligt.

fortfarande huvudvärk. jag lutar åt min systers teori (även andras teori) att det har med mina evigt krånglande ögon att göra. Då jag ett tag nu varit behov av en läkartid så tar jag chansen och snor en. Det är möjligt fel uttryckt, jag känner nämligen stor ångest för att besöka sjukhuset igen. Men jag börjar inse att jag är tvungen, det har nu gått 4 månader sedan ajg senast träffade min ögonläkare. Jag opererades i mars och träffade honom sedan en gång i månaden fram tills i början av juni. Sommaren har förvisso varit bättre, vissa dagar, men värre när det varit varmt. Nu är det oktober och även om alla säger "vad bra det ser ut!" så kan jag inte riktigt ställa mig bakom det uttalandet. Borde jag inte göra någon sorts efterkontroll? Ska jag bara fortsätta gå och hoppas att det går bort av sig själv? Var det inte vad jag gjorde senast, vad hände då? Jo, jag fick bannor för att jag inte sökt sjukvård innan 6 månader hade gått. Nu i oktober har det 7 månader sedan de senaste problemen dök upp, men ingenting är ännu gjort. Visst ser det bättre ut, på utsidan. men jag vet hur dte känns under huden och jag vet hur det känns de flesta kvällar när jag lägger mig och det skär som nålar under ögonlocken så att jag inte kan röra ögonen. Var inte tanken att vi via min läkarkontakt skulle komma till rätta med varför jag hade alla dessa problem, eller iaf försöka rätta till det? Någon sa till mig att det är min skyldighet som patient att höra av mig. Det tycker jag inte, inte när jag blivit sagd att jag skulle kallas tillbaka i höst. När börjar det bli höst? I augusti och september gick jag runt och lurade mig själv med intalningen om att det inte var höst, för att slippa höra av mig eftersom det är ett sådant ångestmoment. Nu kommer jag inte undan längre, jag måste tränga mig på. Även om min läkare så säger "det finns inget jag kan göra, jag förstår inte varför du sökte hjälp här på specialavdelningen när du inte har problem"(vilket...han kanske skulle säga? jag vet inte. självförtroende någon?) så måste jag gå dit för jag måste höra honom säga det.

gud vilken ångest.

Jag gjorde ett halvdant försök att nå de som ger mig försörjningsstöd själv idag. det gick verkligen inget bra. Däremot pratade jag med min god man ikväll som meddelade mig att hon haft kontakt med dem men att de (förvånande...) inte riktigt viste samt var märkbart förvirrade av min situation. avd är det egentligen att vara förvirrad över? Ska inte alla ungdomar berättigas möjlighet att läsa sin gymnasieutbildning? Ifall jag, som behöver mer studietid än den normala ungdomen, då även behöver ett annat studiestöd än csn (som har sina bestämda veckor man kan få pengar som inte kan appliceras på min situation) har jag då inte rättighet att få det? ska jag inte ha samma chans som alla andra, bara för att det står i ngt fancy papper ngnstans att jag har problem som gör mig speciell? Jag har en möjlighet att må bättre, jag använder min skolgång som min rehabilitering mot ett bättre liv. visst går det otroligt långsamt, men jag är stolt över de steg jag tar. ska jag då inte få det stöd jag behöver utan avbrytas mitt i bara för att jag vill pusha mig själv över en gräns jag aldrig trodde jag skulle nå, för att jag inte vill sätta mig ned och vara nöjd med min situation? det kan jag onekligen inte vara, mitt mål är att trots mina problem vara en fungerande samhällsmedborgare som bidrar med något, inte bara lever på andras pengar. men för att nå dit så måste jag leva på någons bidrag och jag förstår inte hur det kan finnad förvirring över om jag ska vara berättigad detta bidrag när jag aktivt strävar efter att må bättre. jag vet vad som händer om jag sätter mig ned och är nöjd, det vet de flesta andra som känner mig med. då går jag ned mig igen, samma dåliga mörka ciklar som jag spenderat nästan hela mitt liv med att komma ur.

borde dessutom inte de som ger ut bidrag till b.la ungdomar med psykiska funktionshinder vara medvetna om vad alternativen för dessa är i dennes kommun, istället för att ställa sig tveksamma till den underbara handikappsverksamhet som aktivit arbetar för att vi ska få en plats med, som finns där för oss och erbjuder oss en möjlighet som kanske inte finns någon annanstans?

nåväl. nu ska jag gå och sova. jag har fortfarande det där stora samhällsprovet på torsdag och jag börjar röra mig över från "ångest" till "livrädd".

...av den här jävla huvudvärken. Jag har mer eller mindre haft ont i huvudet i en vecka nu. Det är samma huvudvärk hela tiden, precis över ögonen upp längs pannan. ibland orkar jag inte hålla ögonen öppna, vilket får mig att tro att det kommer från ngn sorts överansträngning. Jag har druckit bra så att jag inte haft brist på det, jag har ätit okej, jag har inte superdupertränat, jag har sovit helt okej. Och...ja. det är inget fel på luften hemma och inte i skolan heller. Det är ingen stresshuvudvärk heller. det är bara sjukt jobbigt och störande att vakna varje morgon och tänka aj. mina klasskamraters röster skär i huvudet och när jag går hem från skolan blundar jag halva vägen.  Några idéer vad det kan komma ifrån? Anders sa ngt om dålig skärm, men jag tycker att jag suttit vid datorn mindre än vanligt den senaste veckan och jag vaknar ju faktiskt från 7 timmars sömn med huvudvärk.  Jag förstår inte hur det går ihop. Jag försöker undvika att proppa mig full med smärtstillande eftersom jag vill hålla koll på utvecklingen. (och dessutom har vi inga tabletter kvar)

Den här veckan som kommer innehåller ovanligt mycket att göra. imorgon ska jag träffa maria på morgonen så jag missar träning....sen skola som vanligt. på onsdag har jag skola plus att jag möjligen ska träffa berry, enligt ett sms som just ramlade in. och så ska jag ju till psyk som vanligt. på torsdag har jag samhällsprov som jag är väldigt nervös inför, jag lyckas hela tiden blanda ihop vilka partier som vill att företagen ska vara ägda av staten eller privatiserade. ngnstans under veckan måste jag vara fri från huvudvärk och kunna sätta mig in i det ordentligt. sen på fredag ska jag träna och så kommer ma+pa+mormor hit och senare kommer henrik hem till stan. ngnstans under veckan hoppas jag även få svar från försäkringskassan.

imorgon var det 2 år sen det tog slut med niklas, shit pomfritte. tiden går.

dagens besvikelse: affären hade inte min tandkräm, bara den anders använder som smakar lakritz. yuck. jag vägrar köpa colgate eller pepsodent.
dagens plus: personbevisen kom.

Idag börjar Heroes igen. Ni som följer det via svensk tv har inte haft den här sommarens förbannade jävla frustration. men ikväll sänds det i usa så...ptjaaa. imorgon bitti när jag hasar mig upp. Men även om det är stort i tv-väg så är det inte lika stort som:

på FREDAG kommer nästa CSI! (säsong 8 dvs). jag trodde jag skulle riva av mig håret när de tog sommarlov. Väntade en hel vecka med spänning på att allt äntligen skulle reda upp sig. Gick fan upp 05 för att få tag i det så snabbt som möjligt. sen satt jag och kippade med ögonen hela avsnittet igenom. När det var slut var jag knasig, i swear. Nu är det tillbaka och även om jag är ledig på fredag så kan ni nog ge er fan på att jag tänker gå upp 05 ändå för jag vill ha svar nu. nu! Jag tror nästan att det genom åren blivit min top-serie. det är kanske inte som 2003 när jag sträckade mig igenom säsong 2 för att det var så bra, men det är fortfarande sjukt bra.

nåväl, klockan är 07:53. ska slänga i mig resten av kaffet and then i'm off to ze gym.

Dagens samtal på mötet idag:

Lärare: Så, vi börjar så här. vad är ditt mål med dina studier?
Jag: att jag ska få grundbehörighet till högskolan.Det var inte därför jag började här men dte har utvecklats åt det hållet och nu är jag väldigt säker på vad jag vill.
[....]
Jag: men det har alltså varit diverse diskussioner om det här de senaste 2 veckorna. eller hur?
Lärare: ja, vi har diskuterat dig väldigt mkt  och din behörighet. hur många poäng har du läst nu?
Jag: men det är ju det som är delar av problemet. jag vet inte, inte tillräckligt. behöver jag läsa 2250 eller inte?
Lärare: det vet jag faktiskt inte. vi har alltså diskuterat ifall du tillhör det här nya systemet eller det gamla.
Jag: Ja, jag vet. Men det är bara endel av problemet. Nu har ni alla konstaterat att jag tillhör det gamla systemet(troligtvis) men jag vet inget säkert förrän 1a oktober när den där informatören från infoteket kommer.....
Lärare: skulle du vilja vara med på det informationsmötet?
Jag: ja, det var ju själva tanken. men hursom. det handlar egentligen inte om vilket system jag tillhör,  ifall jag nu tillhör  det gamla systemet - betyder det då att jag har mitt slutbetyg i juni?
lärare: det vet jag inte.
jag: men det är det jag egentligen undrar. jag fattar inget av vad det står någonstans
lärare: vi har itne uppfattat att det var problemet. jag ska ta upp det med [...] direkt efter det här mötet. det är ju klart att du måste veta det.
jag: jaaa....helst...
lärare: men vad ska du göra ifall du fortfarande behöver läsa 800 poäng?
jag: då får jag väl ta reda på snabbare än tänkt vad jag kan göra för att motverka att jag kastar bort allting bara för att en sak skiter sig.
lärare: bra inställning. vi tar det då om det blir så.

det känns bra, NU har jag iaf lyckats förmedla själva kärnproblemet. Sen får vi se om de kan komma fram till något. De hade tydligen letat bland massa papper men det saknades punkter och det var jävligt otydligt. Det känns ju inte så jävla stabilt faktiskt. Ingen har någon direkt koll på något alls.

dagens höjdpunkt: fattade äntligen hur sista maskinen på gymet fungerar.
dagens lägre punkt: jag tror att min mp3-spelare pajjat.

I min kalender som hänger vid datorn står det i versaler skrivet STÄDA på idag. Jag har sagt att jag ska städa sen i onsdags, men jag lyckas alltid komma med undflykter och ursäkter. Som att jag vägrar rensa slasken, för det är inte jag som utan att tänka slängt både matrester och plast där. Jag har inga problem med att rensa slasken ifall det bara ät mat, men plast ska sorteras vilket betyder att jag måste ta i det och där går faktiskt gränsen. Jag förstår inte varför allt från tandkrämstuber, matrester, plastpåsar och godisförpackningar ska slängas i slasken. Iaf så låg det så mycket skit där att jag använde det som ursäkt till att inte diska, eftersom vattnet inte sjönk ned. Eftersom det är anders som fyllt området så bad jag även honom sortera det i diverse soppåsar och slänga det på vägen till jobbet igår. Nu kommer jag inte på fler ursäkter och jag känner mig lite gnällig. Jag kan itne ens skylla på läxor för de gjorde jag igår.

Det här med sopsorteringen är en bra grej, jag blev glad när min hyresvärd bestämde sig för att vi skulle börja sortera på allvar och gav oss påsar för matrester. Allt var frid och fröjd, eller ja. Det fungerar bara inte så jävla bra i det här hushållet. Det är inget större fel på själva sorteringen, det klarar vi av. Jag har t.om börjat att dela upp förpackningar i plast/kartong, så som det ska göras. Men de där påsarna vi fick för matrester......till att börja med kan man inte ha dem stående merän 2 dar, för då går de sönder i botten. man kan inte belasta dem med ngt, för då går de sönder. Vi kan inte slänga soporna varannan dag heller, för då gör vi av med onödigt mkt påsar faktiskt. snacka om slöseri. Det slutar ist med att vi alltid har en påse som står och stinker, som flugorna cirkulerar runt och som går sönder i botten när man ska slänga den. Förresten uppstår flugorna efter en dag. Jag börjar vänja mig vid att varje gång jag ska göra ngt vid slasken bara i förbifarten smälla 4 flugor. Jag ärganska less på det. Det är heller inte som om vi har så mkt att slänga i komposten, det är oftast bara kaffefilter. kaffefilter är blöta. våra påsar brukar droppa, för de är inte så täta. Fan vad jag hatar de där påsarna, varför kunde vi inte fått sådana där stabila som mamma och pappa har? De ser ut att vara av plast, men det kan de ju knappast vara då det inte är miljövänligt. men de verkar iaf tåla litegranna. våra påsar är gjorda av..majsstärkelse? jag vet fan inte. Npgonstans måste vi ändra på en vana ifall vi inte vill vänja oss vid att alltid ha flugor i köket.

Men vi är stans sämsta städare med. Iniativtagandet är verkligen urkasst innanför den här dörren. Ibland känns det som att orden "jag har skola idag" eller "jag har jobb idag" blir till en ursäkt att inte använda tiden hemma till att faktiskt göra ngt vettigt. Anders t.ex har en hel förmiddag innan han går till jobbet, jag har en hel eftermiddag. Vi måste börja använda den tiden med, inte bara fastna vid datorn med tanken "jag ska ju gå snart". Jag har förvisso endel dagar när jag är energisk och tar tag i saker, så som jag alltid haft. Men det känns som att såfort jag vänder ryggen till så är det smutsigt igen. fuck. Det är dags att sluta vara oansvariga och faktiskt skapa ett hem som man vill se. Det sa jag iofs redan när jag var 17, men det är lite mer aktuellt nu. det skulle kanske faktiskt vara en idé att försöka diska varannan dag t.ex.

Och bara för att följa upp vad jag skrivit så ska jag väl gå och göra det nu, diska dvs. Anders är på jobbet till 22:05 och det står ju faktiskt städa i min kalender. Så sluta undvika skiten nu nil.......

senare:

Okej. Enkla saker jag skulle önska att vi båda två tänkte på lite mer, som faktiskt inte är så svåra:
* torka av bordet när vi ätit
*ta ut disken efter oss från vardagsrummet.
*skölja av tallrikarna efter att vi ätit
*sluta slänga plast i slasken......(!)
*töm ovanbämnda slask oftare
*kolla om soporna behöver slängas oftare
*slänga tvätten i tvättkorgarna istället för överallt annars där det finns plats
*skölja ur mjölkpaketen direkt när de tar slut, inte bara lämna dem på bänken så att de luktar
*tvätta av spisen och diskbänken oftare
*ställa upp disken som är diskad i skåpen.
och vips skulle köket bli så jävla mkt behagligare att vistas i. och jag skulle ha plats att studera på, istället för att vara omringad av disk. och ajg skulle inte hitta tallrikar undangömda ovanpå chassin. jag skulle bli mkt lyckligare då faktiskt.

Jag har lagt mig till med vanan att varje morgon när jag går upp, sticka ut huvudet genom dörren till loftgången för att känna hur varmt det är. Egentligen kan man inte lita på loftgången eftersom den ligger i lä, men det ger en iaf ett hum om ifall man ens ska bekymra sig om dagen eller bara gå och lägga sig. I förrgår tror jag det var, öppnade jag dörren i vanlig ordning, jag hann nästan ta ett halvt steg utanför dörren innan jag med ett tjut hoppade in igen. kallt! Jag tittade dystert in i min klädkammare efter ngt varmare än bara en t-shirt och fann vad som uppenbarade sig där, märkbart dystert. Tillslut lyckades jag hitta en långärmad tröja och min allra varmaste munkjacka. Jag tillbringade sen ungefär 40 minuter framför datorn huttrandes innan jag gick till skolan. och frös, såklart. Sen gick jag hem, och frös. Igår vaknade jag upp till samma fenomen och idag med. Ikväll medans jag låg och läste konstaterade jag att jag var inomhus, alla fönster stängda men jag frös ändå. ska man behöva leta upp raggsockorna innan augusti än är slut? det är ju befängt! slutade med dubbla strumpor och munktröja. jag medger att möjligheten finns att jag fryser ännu mer för att jag är förbaskat trött hela tiden, men faktum är ju fortfarande att det blev kallt över en natt och jag är missnöjd. Jag var missnöjd med värmen och jag är missnöjd nu när det är kallare. pha.

Jag är trött ja, skolan har börjat. Min kropp blankvägrar att inse att jag ska somna i tid, så även om jag lägger mig i duktig tid så somnar jag ju fan inte i tid för det. idag somnade jag såfort jag kom hem iaf och sov bort 5 timmar av eftermiddagen. Såhär efteråt kan det tyckas som inte vidare smart, för nu är klockan 12 snart och jag är inte ett dugg trött. Lyckligtvis har jag inga lektioner imorgon....O.o

Skolan är fin och lokalerna snygga men kalla. Jag längtade efter att få börja i 3 månader och nu är jag redan skoltrött. Men så är det väl antar jag. torsdagar har jag samhäll på plan 2, vilket innebär att jag läser med..uh..ja, "normala" människor, eller vad man ska kalla det. det är annorlunda och hårdare, men jag behöver en utmaning. Jag konstaterade idag efter att ha gått igenom terminsplanen att det verkligen blir en utmaning med, eftersom kursen lär innebära att jag konfronteras med väldigt mkt som jag har problem med eller är rädd för. Men det är väl i sin ordning antar jag, jag kan inte springa runt hela livet och vara rädd heller. Jag vet att jag inte lär ta tag i det själv, så att utsätta sig för en situation där jag helt enkelt måste verkar vara enda utvägen. Vi får se vid jul vilka resultat det gav. Jag ser iaf löjligt mkt fram emot att få läsa ekonomisk politik. Synd bara att det inte lär infalla förrän i slutet av november.